En Pokémon är en Pokémon är en Pokémon
Så är bestämt!
Mitt Pokémonliv började i samband med att Pokémon Röd och Blå nådde Sverige för en herrans massa år sedan känns det som. Jag köpte ett Gameboy endast för att kunna spela de här spelen. Och alla spelade Pokémon då, så det var lätt att byta till sig de man inte kunde få. Mew lyckades jag aldrig få tag på dock, men annars hade jag alla 150 stycken.
Pokémon Guld och Silver spelade jag inte alls lika mycket när det kom, Pokémon var långt ifrån häftigt då i min åldersgrupp så av den anledning blev det inte att man lade ner ett lika stort intresse i spelen. Det var strax efter att Ruby & Sapphire kom till världen som spelsuget tog fart igen, både hos mig själv och bland mina vänner och sedan dess har jag spelat flitigt. Hjärntvättad av frasen “Måste fånga allihop”, har jag knegat på och är fast bestämd att fånga alla, givetvis utan att fuska. Just nu är i fullt sjå med att fånga alla på Pokémon Diamond. För tillfället har jag endast 193 stycken, men jag har varit upptagen med mycket annat. Spana in min lista över de jag hittills fångat!
Många timmars spelande har gått åt till att få Ho-Oh i Pokémon Colosseum, vilket var ett väldans slitande. Spelet i sig var jag inte heller särskilt förtjust i då tempot kändes alldeles för långsamt. Ni som har spelat det vet säkert vad jag talar om.
Så i den här bloggen kommer jag dokumentera hur jag fångar alla 150… nej 251.. nej jag menar 390… 493 stycken Pokémonmonster! Får bara hoppas att det inte hinner dyka upp fler innan jag hinner nå mitt mål.
“Den suger på Bulbasaurs lök!”
heh, jag vet hur jobbigt det mottot är ^^