I en Pokémon-värld

Tänk dig att du faktiskt bor i en Pokémon-värld. Precis som tränarna i animén har du ett gäng Pokémon som är dina egna. De är mer än bara ett lag, de är dina vänner också. Du är inte en tränare som de man i regel möter i spelen som har valt att helt inrikta sig på en sorts Pokémon (eller som de störiga Pokémon Collectors som man möter lite varstans i Sinnoh som har flera stycken identiska Pokémon) utan du är dig själv. Hur skulle ditt Pokélag då se du? Ignorera det faktum att vissa pokémon är svårare att få tag på och tänk inte bara på att du skall använda dem för strid. Vilka sex Pokémon skulle du ha i ditt lag?

Under tiden som jag har spelat Pokémon och sett animén har jag skaffat mig ett antal favoriter som liksom gör mig lite gladare när de väl dyker upp. Här kommer de (utan inbördes ordning):

Psyduck #054

En av världens mest irriterande men ändå häftiga Pokémon. Dess psykiska krafter förstärks när dess kroniska huvudvärk blir värre. I animén är det formodligen Mistys Psyduck som är den mest kända även om dess klumpighet mest ställer till problem. Vid ett tillfälle i Diamond och Pearl måste man ta sig förbi en stor uppsättning Psyducks som blockerar vägen till Celestic Town. För at ta sig förbi dem måste man lindra deras huvudvärk. Enligt PokéDexet (och Bulbapedia) ser den så fånig ut för att lura sina motståndare att den är svag.

Charizard #006

Som jag tidigare sagt är jag svag för eldpokémon och väljer således alltid en sådan som startpokémon. Charmander och Charmeleon i all ära men INGEN kunde stoppa min Charizard. I slutändan kunde han ta sig an hela Elite Four helt ensam. Han var den Pokémon jag alltid kunde lita på. Charizard är stor, stark och sprutar eld. Dessutom kan han flyga. I animén är Charizard lite av ett svin mot sin tränare Ash i början men även där växer de samman och blir goda vänner.

Chatot #441

Här har vi en Pokémon som faktiskt kan lära sig att prata och således kommunicera men människor. Det är inte en talande Meowth, en Mewtwo som talar med sina motståndare telepatiskt eller en Slowking i behov av byxor utan helt enkelt en liten papegoja med en metronom på svansen. En del menar att den (likt en vanlig papegoja) inte förstår vad den säger när den upprepar mänskligt prat men, då man kan spela in sin egen röst över dess attack ”Chatter” gör det inte så mycket. Jag menar; tänk vad mycket roligt man kan få denna Pokémon att säga!

Haunter #093

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Tänk att ha den här snubben i sitt lag! Haunter är skojfrisk och livsfarlig på samma gång. Lite som Batmans bäste ärkefiende, Jokern. Tänk att få dra vitsar och kolla på Grotesco med en glad Haunter. Hans illusionsförmågor kan ju dessutom förhöja upplevelsen av ett skämt med lite tillfällig rekvisita. Bara den inte utvecklas till en Gengar. De verkar vara riktigt onda.

Jigglypuff #039

Man kan gilla eller ogilla den här äckligt söta Pokémonen hur mycket man vill men man kommer inte ifrån att Jiggypuff är det lugnt bästa utvecklingsstadiet den här Pokémonen har. Igglybuff ser ju ut som stryk och desto mindre sagt om Wigglytuff desto bättre. Jigglypuffs främsta förmåga är att sjunga sina motståndare till sömns (vilket den ofta gör, i synnerhet i animén) men det är inte det enda som gör att jag gillar den. Innan jag för första gången stötte på en Jigglypuff hade jag stött på en Clefairy. Clefairy hade något speciellt band till månstenar (Moon Stones alltså) och kunde utvecklas om de kom i kontakt med en sådan. Detta berodde tydligen på att Clefairy kom från rymden. Det var rätt klart att man skulle använda sin Moon Stone för att utveckla Clefairy. En liten bit längre in i spelet stöter man på en Jigglypuff. Denna pokémon delar inte Clefairys kopplingar till rymden men gissa hur man utvecklar den? Jigglypuff bara stal det som var speciellt med Clefairy. Det gillade jag.

Espeon #196

När jag återupplivade mitt intresse som Pokémonnörd hade mitt gamla Pokémon Red blivit så förlegat att jag inte kunde använda det för att hjälpa Ande och Argelius i deras jakt. Jag fick istället den stora äran att levla upp och utveckla Andes Pokémon genom att upprepa Kantos Elite Four om och om igen. Detta hade jag aldrig pallat med om Ande inte haft en Espeon i sitt lag. Den stod när alla andra föll, dess psykiska krafter kunde mosa nästan allting som Elite Four kastade på mig och den såg jäkligt cool ut.

Sådär skulle förmodligen mitt Pokélag se ut om jag var uppväxt någonstans i Kanto, Jotho, Hoenn eller Sinnoh. Hur skulle ditt se ut? Skicka in era listor till Pokémailen (pokeblogg@gmail.com). Laget med bäst motiveringar publiceras på bloggen lite senare.

Publicerat av Jönsson

~ av Jönsson den juli 4, 2008.

3 kommentarer to “I en Pokémon-värld”

  1. Om jag faktiskt levde i en Pokémonvärld skulle jag nog vara ganska uttråkad då ALLT där går ut på Pokémon. Jag menar, alla bokhyllor man hittar är fullproppade med pokémonböcker, alla människor har något att säga om pokémons (och/eler har en som husdjur) och de enda yrken man kan ha verkar vara pokémontränare eller försäljare av prylar till pokémontränare. Men denna uppfatning är kanske för att jag bara spelat Pokémon Blue, det kanske blir en djupare värld i senare spel?

    En annan sak jag undrar om pokémonvärlden är om det finns djur som INTE är pokémons? Finns det vanliga hundar, katter, kor, fåglar, etc? Och om inte, innebär det att man faktiskt gör köttfärs, filéer och pälsar av pokémons?

    Den där chatot verkar förresten skoj, då kan man alltså skrika några fula svordommar och attackera sina motståndare med dom?

  2. Av samma anledningar som du inte skulle tycka om att bo i en Pokémonvärld, skulle jag älska det.

  3. På animén verkar det som att det finns djur som inte är Pokémon. Man får aldrig se dem men det snackas ibland om apor, fåglar och fiskar. I spelen verkar de enda indikationerna på andra djur vaa pokémonrnas raser. En Seel, exempelvis är en sjölejonspokémon. Alltså måste det finnas något som heter sjölejon.

Lämna ett svar