Pokémon Ranger

Är sjukt tråkigt. Lyckligtvis är jag snart klar med det.

Varför spelar man ett spel man inte ens tycker om?  – För Manaphy såklart. Om man klarar av det första Pokémon Ranger-spelet får man tillgång till ett specialuppdrag i vilket man kan lägga vantarna på ett ägg som kan förflyttas till Diamond, Pearl eller Platinum. När ägget sedan kläcks får du en Manaphy.

Ja, jag har visserligen redan en Manaphy i mitt PokéDex men den fick jag låna utav Argelius. Jag vill ha en egen. – Så därför har jag spenderat åtskilliga timmar som jag kunde lagt på att plugga eller jobba (om jag nu haft ett jobb det vill säga, men det är en annan historia)  eller på att spela Pokémon Platinum, vilket är sjukt mycket roligare.

Jag tänker inte dissa spelet helt och hållet och inte heller försöka recensera det. Däremot kan jag säga att jag inte tycket att det är speciellt kul. Om inte Manaphy fanns inte det skulle jag inte ha spelat det. Jag tycker varken bu eller bä om de olika sidospel som dykt upp runt Pokémon. De får gärna finnas men tro inte att jag tänker spela dem om de inte hjälper mig att fånga allihop. Det har jag verkligen inte tid med.

Men det finns lite roliga grejer med spelet. De Pokémon som finns att tillgå verkar vara baserade på omgivningen snarare än vilken generation de kommer ifrån. Jag vet inte varför men det känns lite roligt att se. Man kan även använda å,ä och ö när man ska döpa sin karaktär så för första gången kunde jag kalla mig Jönsson i ett pokéspel.

Snart är jag i varje fall klar med Pokémon Ranger. En vacker dag ska jag stjäla uppföljaren Pokémon Ranger: Shadows of Almia av Argelius och spela till mig en Darkrai på samma sätt. Tills vidare är det dock Argelius själv som får fixa den.

Publicerat av Jönsson

~ av Jönsson den juni 28, 2009.