Vi har blivit bortskämda i över 10 år med nya Pokémonspel vart 3:e år ca, men hur länge kan detta hålla på? Kommer Pokémon någonsin att dö ut? Kanske, kanske inte, men jag tänkte ändå ge mig på att försöka lista två argument, för och mot, om varför spelen kommer att bli odödliga respektive dödliga inom ett kortsiktigt perspektiv, låt oss säga en 10-årsperiod.

Dödliga:
*Människans hjärna – Alla kan inte lära sig namnen på hur många Pokémon som helst och 500 är faktiskt redan att ta i. Att släppa spelserie efter spelserie men 100 nya Pokémon i varje spel är omöjligt i längden, så någon gång måste det ta stopp. Den dagen den kommer en ny spelserie, men det inte finns möjlighet att fånga nya Pokémon kommer många spelare att avstå. Varför fånga alla igen?
*Arceus – Hur ska man kunna toppa Arceus? Vad är större än en Pokémongud? Den sista Pokémonen i varje Pokédex har varit den mest exklusiva, men Arceus går inte att slå utan att förlöjliga det hela.

Odödliga:
*Kult – Pokémon har klarat sig tillräckligt länge för att folk ska komma ihåg det och i framtiden kommer de gamla spelen att bli kultförklarade. På så sätt kommer det aldrig att dö.
*Andra spelgenres – Pokémon Ranger är ett försök, men jag tror det krävs en ny inriktning för att folk ska fortsätta köpa. En fortsättande storyline hade varit en idé t.ex. som har fungerat på många spelserier, exempelvis Metal Gear-spelen. Det krävs något annat än 100-150 nya Pokémon i varje spel som ska få folk att vilja köpa det och jag tror det är fullt möjligt att detta kommer ske.

Vad tror ni själva?

Ni som varit med från början kommer säkert ihåg när Pokémon-hysterin var som värst i samband med att de första spelen släppts, tv-serien dragit igång och Pokémonkorten fått fäste. Även om den inte var i närheten så hysterisk här som i USA och Japan, så märktes den ändå av.

Med denna hysteri följde även en del mer eller mindre uppmärksammade händelser där barnen tog Pokémon på allt för stort allvar. T.ex. kommer jag ihåg en pojke som trodde att han var en Pidgey och kunde flyga. Resultatet blev att han hoppade från taket på sitt hus men insåg allt för sent att han inte hade några vingar, vilket resulterade i död när han nådde marken. Man kan dra paralleller med ungen som sparkade ihjäl sin kompis efter att ha tittat på Power Rangers.

Här finns en kristen sida som har samlat en del nyheter från den här tiden, men tyvärr är många av länkarna för gamla så de leder ingen vart:

http://www.crossroad.to/News/Pokemon.html

Nu är de lite extrema på den här sidan så man får ta det hela med en nypa salt men ändå intressant att läsa.

Själv tycker jag inte att Pokémon är den primära orsaken till alla de här händelserna. Ungen som hoppade från taket hade nog förr eller senare hoppat från ett tak i tron om att han var något annat, även om inte just Pokémon hade tagit den ledande rollen som barnens mest inflytelserika franchise. Det samma gäller barnet som sparkade ihjäl sin kompis. Kan vi verkligen skylla på Power Rangers och Pokémon? Eller har kanske föräldrarna ett visst ansvar också? Vad är er åsikt?