Att vara pokén00b – I landet Pokémon del 2

Årets pokéfilm är inte en utan två hela långfilmer. Bägge två går just nu på bio i Japan och när jag och Dawn var där ville vi se båda. Kassörskan sade till oss att ”filmerna var ganska lika” men det skrämde inte oss. När man tänker efter är ju de flesta pokéfilmer mer eller mindre identiska. Inte fullt lika identiska som Victini and the Black Hero Zekrom och Victini and the White Hero Reshiram dock. Faktum är att de är samma film. Tillsammans utgör de den fjortonde pokéfilmen i ordningen och tanken är tydligen att man bara behöver se en av dem. Detta insåg vi dock för sent när den andra filmen började och det gick upp för oss att ”ganska lika” betyder ”exakt likadana förutom att man bytt plats på legendarerna”. I Zekromfilmen använder Ash just en Zekrom för att besegra skurkens Reshiram och i Reshiramfilmen är det tvärt om. Förfilmen är också smått annorlunda. Inte i handling men i miljö. Först trodde jag att det hade något att göra med vilka pokémon som delades ut i biosalongen men så var det inte då vilken pokémon man kunde ladda ned berodde helt och hållet på vilket spel man hade tagit med sig och inte vilken av filmerna man såg. Det är svårt att förklara i text men mitt tips är att helt enkelt bara se den filmen som passar in med din favorit av de två legendarerna. Sådan är förmodligen tanken från början också. Förutsatt att filmerna kommer till Sverige det vill säga.

Vi drog oss även iväg till Tokyos grannstad Yokohama för att där hade vi läst att vi skulle kunna hitta ett riktigt PokéCenter. Det gjorde vi också! Gömt lite snyggt på översta våningen av en galleria låg en liten butik som inte alls såg ut som PokéCentren gör i spelen. Det såg mer ut som en butik som endast sålde poképrylar. Vilket det naturligtvis var. Det visste vi också, men man kunde ju hoppas. Butiken var, till skillnad från de flesta butiker jag stött på dittills, inte så stor och rymdes helt och hållet på en våning. På grund av dess storlek var utbudet faktiskt ganska smalt. Nästan varenda poképryl som såldes där hade att göra med de nya spelen och nästan alla små mjukisdjur och plastfigurer föreställde femte generationens pokémon. Det är naturligtvis inte fel men jag som hade hoppats på att kunna köpa med mig en Jigglypuff hem blev ganska besviken. Istället köpte jag det enda mjukisdjuret som föreställde en första generationens pokémon. Föga förvånande var det en Pikachu.  Längst nere på hyllan för t-tröjor med Black & White-motiv hittade jag dessutom en enda tröja från märket Pokémon 151 och deras vråltuffa vuxenkollektion. Lyckligtvis var den enda tröja de hade kvar också min personliga favorit, nämligen nummer 150 med sitt Mewtwomotiv (som för övrigt kan beskådas här). Den var nästan för liten men passar ganska bra ändå. Jag är huvudet längre än de flesta japaner jag stötte på i Tokyo men i PokéCentret var jag och Dawn inte bara huvudet utan snarare huvud, torso, mage och låren längre än alla andra då alla andra som var där var max tio år gamla och sprang runt våra knän medan vi försökte ta oss fram. Besvikelsen fortsatte även när jag väl tog mig fram till kassan och upptäckte att Nurse Joy tydligen inte jobbade där längre. Kassörskan som hade tagit hennes plats var dock mycket vänlig och packade ned mina varor i en stor plastpåse tillsammans med fyra stycken mindre påsar och ett par klistermärken och två stycken små biljetter som jag skulle använda i ett lotteri utanför själva butiken. Exakt vad jag skulle använda de fyra extrapåsarna till, speciellt med tanke på att jag bara köpte tre varor, visste jag inte men i lotteriet lyckades jag vinna två klistermärken till. Det var en bra dag. Bättre dock för ungen före oss som vann ett 3DS och ett Super Pokémon Scramble. Skitunge.

Efter att vi besökt butiken stannade vi för att lyssna på en skolbarnsorkester som spelade i gallerians lobby. Ett gäng tjejer från de äldre årskurserna började prata med oss och bad om att få ta en bild med oss och hoppades att vi skulle återkomma för att höra dem spela. Då försökte både jag och Dawn lite diskret dölja de stora plastpåsarna med Pikachu på som vi hade i händerna. Inte så mycket för att det var pinsamt utan snarare för att försöka undvika att se ut som de turister vi var. Vi lyckades inte.

Publicerat av Jönsson

~ av Jönsson på september 14, 2011.