Pokécast #8 – Sword & Shield

I den senaste Pokécasten pratar vi om de nya spelen, Sword & Shield. Häng med!

Ladda ner!

Pokémon, erövraren

Det verkar som att spelet Pokémon + Nobunaga’s Ambition, som diskuterats tidigare här på Pokébloggen, faktiskt ska komma ut även utanför Japan, men med titeln Pokémon Conquest. Att det fått en ny titel är ganska förståeligt, med tanke på att Nobunaga’s Ambition-spelserien knappast är speciellt välkänd utanför hemlandet, till skillnad från Pokémon. Enligt Nintendos engelskspråkiga hemsida är det dock ändå fortfarande ”inspirerat av den Japanska feodaleran” som ”fans av den kända Nobunaga’s Ambition-spelserien kommer att känna igen”.

Det verkar som att Nintendo hamnat i en problematisk situation med detta spel. Å ena sidan vill de ju sälja så mycket Pokémonprodukter över hela världen som de kan, men å andra sidan måste de i det här fallet på något vis förklara eller anpassa sig till en specifik historisk kontext som folk utanför Japan inte kan så mycket om utöver ”den där tiden när det fanns samurajer och ninjor”. Det ska bli intressant att se hur Nintendos (förvisso väldigt kapabla) översättare kommer att ta sig an spelet, om de kommer att försöka framställa det hela som en mer generell ”Pokémon i en fantasyvärld” eller om de blir tvungna att förklara för västerlänningarna vilka Oda Nobunaga och de andra feodalherrarna egentligen är för att de ska fatta vad som pågår i spelet. Att de inte verkar ha ändrat på exempelvis grafiken eller karaktärernas namn enligt hemsidan tyder på att de vill hålla sig ganska trogna den japanska versionen.

Ovanpå allt detta måste de kanske också bli tvungna att förklara strategi-RPG-genren för Pokémonspelare som bara är vana vid mer traditionella RPG-mekanismer. Men tydligen verkar Nintendo ändå vara säkra på att alla dessa potentiella problem kan uppvägas av Pokémonnamnets säljkraft, och det är åtminstone jag glad för, för jag köper gärna ett lättspelat strategi-RPG till Nintendo DS.

Publicerat av Fredde

Black & White till Game Boy

Idag av (alla dagar) avslöjades att Pokémon Black & White inte bara kommer att få uppföljare utan även sk ”demakes” till Game Boy. Dessa ska enligt läckta uppgifter släppas redan i år. Vem hade kunnat ana? Huruvida de kommer att vara bakåtkompatibla med Red/Blue/Green/Yellow/Silver/Gold/Sapphire är ännu oklart.

Publicerat av Jönsson

Pokémon Black & White… 2!

Ja… så Generation V får alltså inte bara en utan TVÅ tredjeversioner. Vilka gissningsvis bägge två har sina egna specifika egenheter. Jag hade personligen tyckt att Pokémon Gray hade varit ett ganska förutsägbart och således också kanske ett lite trist namn men det hade fungerat. Det hade följt trenden som de andra spelen skapat och det hade passat med Unovas tredje legendar, Kyurem eftersom den är mestadels grå. Men ett grått pokéspel hade kanske inte sålt så bra. Om inte annat hade ju omslaget sett lite… grått ut.

 

Så därför gnuggade Game Freak geniknölarna och döpte de nya spelen till Pokémon Black II och Pokémon White II. Kyurem kommer att figurera i två nya former (versionsexklusiva sådana som det ser ut nu) och spelen kommer med största sannolikhet att släppas i väst redan till hösten. Vi får se, kanske har intresset blossat upp igen lagom till de nya spelen släpps. Man kan ju hoppas.

Publicerat av Jönsson

Pkmn.se

Som ni säkert redan vet om har pkmn.se legat nere en längre tid. Detta beror på att servern på vilken sidan en gång låg har upphört att fungera. Ni kommer säkert ihåg hur ofta sidan låg nere även när den fortfarande var igång. Detta var serverns fel.

Dessvärre måste vi meddela att vi inte längre känner att vi har tid och ork att hålla pkmn.se igång. Således kommer pkmn.se inte att komma tillbaka. Vi skulle vilja tacka alla användare för den tiden ni spenderade hos oss och hoppas innerligt att ni hade lika kul som vi.

Pokébloggen och MarkeraSomOläst kommer att finnas kvar.

 

En pokémon-kuriositet

En porygon, ritad av ingen mindre än den legendariske undergroundserietecknaren Robert Crumb. För de som inte känner till honom kan man säga att det han vanligtvis ritar inte är så barnvänligt som Pokémon…

Publicerat av Fredde

Nobunagas ambition att fånga alla

I mitten av december förra året utannonserades ett nytt Pokémon-spel, med den märkliga titeln Pokémon + Nobunaga’s Ambition (här finns en trailer). Många pokémonfans kliade sig säkert i skallen och undrade ”vad sjutton är Nobunaga’s Ambition?”

Nobunaga Oda (eller Oda Nobunaga, beroende på om man skriver hans namn på det västerländska eller japanska sättet) var en japansk länsherre, en så kallad daimyō som levde i slutet av den period av japansk historia som brukar kallas Sengoku-perioden (som varade ungefär mellan år 1467 och 1568). Under denna tid fanns det förvisso en kejsare och en så kallad shogun som båda teoretiskt sett härskade över hela landet, men egentligen var varje provins i landet så gott som självständig, och de olika daimyō krigade gärna mot varandra för att ta över varandras provinser. I modern japansk populärkultur är Sengoku en populär period för skildringar av samurajer, ninjor och andra hjältemodiga våldsidkare, ibland kallas den till och med för den japanska motsvarigheten till vilda västern. Nobunaga var som sagt en av dessa daimyō, men han ville vara mycket mer än så. Hans ambition var att ena alla Japans småriken till en nation med militära medel, och tack vare sin intelligens och sina talanger i krigföring lyckades han nästan med det, innan han blev förrådd och blev tvungen att begå rituellt självmord (seppuku). Det blev i stället en av hans lojala underhuggare, Hideyoshi Toyotomi, som till slut enade Japan, vilket senare ledde till en ny historisk period, Edo-perioden.

Trots (eller kanske på grund av) sitt slutgiltiga misslyckande är Nobunaga en vanligt förekommande figur i tidigare nämnda populärkultur. Ofta framställs han som en ondskefull skurk, då han under sitt krigande utförde en del brutala handlingar. Han har naturligtvis också medverkat i diverse dator- och TV-spel, och bland dessa är nog de mest kända de i spelserien känd som just Nobunaga’s Ambition. Dessa spel är i huvudsak raka strategispel, där man kan välja att spela som Nobunaga eller som någon annan daimyō, och naturligtvis ska försöka sig på att erövra alla delar av Japan, både genom krig, lönnmord, och ibland diplomati. Det är ganska avancerade spel med en vanligtvis någorlunda seriös ton, där du måste hålla reda på många detaljer för varje län du styr över, till exempel styrkan på dina arméer, böndernas produktivitet och humör, skatteinkomster, personlig hälsa, relationerna till de andra länsherrarna, och så vidare. Perfekt att blanda med ett barnvänligt, lättfattligt RPG som Pokémon, med andra ord!

Av den lilla information som kommit ut om Pokémon + Nobunaga’s Ambition kan man dock anta att spelet inte bara är ett Nobunaga’s Ambition-spel med pokémontränare i stället för daimyō, hur lustigt det än skulle vara. I stället ser det ut att röra sig om ett strategi-RPG, i still med till exempel Fire Emblem, Shining Force eller Final Fantasy Tactics. Man flyttar alltså runt pokémons på en karta i turbaserad ordning och låter dem slåss mot motståndaren när de kommer nära varandra. Besegrar de en motståndare får de som vanligt XP, går efter ett tag upp i level, och utvecklas antagligen också till andra pokémons. Detta verkar ju i sig egentligen inte vara någon speciellt konstig genre för pokémon, speciellt då de provat på andra genrer som ligger nära RPG innan (till exempel i Pokémon Mystery Dungeon eller i Pokémon Ranger). Det märkliga är som sagt snarare att placera Pokémon i en japansk historisk miljö i stället för i sin vanliga moderna värld. Och man undrar också om spelet över huvud taget kommer att släppas utanför Japan. Förvisso har västerlänningars intresse för den uppgående solens rike ökat en hel del på senare år, men det är ändå troligtvis få västerländska pokémonspelare som känner till Nobunaga, Toyotomi eller Sengoku-perioden, för att inte tala om alla de andra historiska japanska karaktärerna som medverkar. Och förvisso har en del av Nobunaga’s Ambition-spelen släppts utanför Japan redan på 80-talet till bland annat PC och NES, men de har knappast haft samma genomslagkraft, eller riktat sig till samma målgrupp, som Pokémon.

Nobunaga själv ska tydligen medverka i Pokémon + Nobunaga’s Ambition, och hans favoritpokémon är tydligen en Zekrom. Undrar om han kommer använda den för att begå seppuku?

Publicerat av Fredde

Att vara pokén00b – I landet Pokémon del 2

Årets pokéfilm är inte en utan två hela långfilmer. Bägge två går just nu på bio i Japan och när jag och Dawn var där ville vi se båda. Kassörskan sade till oss att ”filmerna var ganska lika” men det skrämde inte oss. När man tänker efter är ju de flesta pokéfilmer mer eller mindre identiska. Inte fullt lika identiska som Victini and the Black Hero Zekrom och Victini and the White Hero Reshiram dock. Faktum är att de är samma film. Tillsammans utgör de den fjortonde pokéfilmen i ordningen och tanken är tydligen att man bara behöver se en av dem. Detta insåg vi dock för sent när den andra filmen började och det gick upp för oss att ”ganska lika” betyder ”exakt likadana förutom att man bytt plats på legendarerna”. I Zekromfilmen använder Ash just en Zekrom för att besegra skurkens Reshiram och i Reshiramfilmen är det tvärt om. Förfilmen är också smått annorlunda. Inte i handling men i miljö. Först trodde jag att det hade något att göra med vilka pokémon som delades ut i biosalongen men så var det inte då vilken pokémon man kunde ladda ned berodde helt och hållet på vilket spel man hade tagit med sig och inte vilken av filmerna man såg. Det är svårt att förklara i text men mitt tips är att helt enkelt bara se den filmen som passar in med din favorit av de två legendarerna. Sådan är förmodligen tanken från början också. Förutsatt att filmerna kommer till Sverige det vill säga.

Vi drog oss även iväg till Tokyos grannstad Yokohama för att där hade vi läst att vi skulle kunna hitta ett riktigt PokéCenter. Det gjorde vi också! Gömt lite snyggt på översta våningen av en galleria låg en liten butik som inte alls såg ut som PokéCentren gör i spelen. Det såg mer ut som en butik som endast sålde poképrylar. Vilket det naturligtvis var. Det visste vi också, men man kunde ju hoppas. Butiken var, till skillnad från de flesta butiker jag stött på dittills, inte så stor och rymdes helt och hållet på en våning. På grund av dess storlek var utbudet faktiskt ganska smalt. Nästan varenda poképryl som såldes där hade att göra med de nya spelen och nästan alla små mjukisdjur och plastfigurer föreställde femte generationens pokémon. Det är naturligtvis inte fel men jag som hade hoppats på att kunna köpa med mig en Jigglypuff hem blev ganska besviken. Istället köpte jag det enda mjukisdjuret som föreställde en första generationens pokémon. Föga förvånande var det en Pikachu.  Längst nere på hyllan för t-tröjor med Black & White-motiv hittade jag dessutom en enda tröja från märket Pokémon 151 och deras vråltuffa vuxenkollektion. Lyckligtvis var den enda tröja de hade kvar också min personliga favorit, nämligen nummer 150 med sitt Mewtwomotiv (som för övrigt kan beskådas här). Den var nästan för liten men passar ganska bra ändå. Jag är huvudet längre än de flesta japaner jag stötte på i Tokyo men i PokéCentret var jag och Dawn inte bara huvudet utan snarare huvud, torso, mage och låren längre än alla andra då alla andra som var där var max tio år gamla och sprang runt våra knän medan vi försökte ta oss fram. Besvikelsen fortsatte även när jag väl tog mig fram till kassan och upptäckte att Nurse Joy tydligen inte jobbade där längre. Kassörskan som hade tagit hennes plats var dock mycket vänlig och packade ned mina varor i en stor plastpåse tillsammans med fyra stycken mindre påsar och ett par klistermärken och två stycken små biljetter som jag skulle använda i ett lotteri utanför själva butiken. Exakt vad jag skulle använda de fyra extrapåsarna till, speciellt med tanke på att jag bara köpte tre varor, visste jag inte men i lotteriet lyckades jag vinna två klistermärken till. Det var en bra dag. Bättre dock för ungen före oss som vann ett 3DS och ett Super Pokémon Scramble. Skitunge.

Efter att vi besökt butiken stannade vi för att lyssna på en skolbarnsorkester som spelade i gallerians lobby. Ett gäng tjejer från de äldre årskurserna började prata med oss och bad om att få ta en bild med oss och hoppades att vi skulle återkomma för att höra dem spela. Då försökte både jag och Dawn lite diskret dölja de stora plastpåsarna med Pikachu på som vi hade i händerna. Inte så mycket för att det var pinsamt utan snarare för att försöka undvika att se ut som de turister vi var. Vi lyckades inte.

Publicerat av Jönsson

Att vara pokén00b – I landet Pokémon

Pokébloggen har legat ganska orörd i princip hela sommaren. Vårt gamla försvar ”Det är en sommarblogg” har alltså visat sig vara lite av en lögn. Jag och Dawn har (som de som läser Markera som Oläst redan vet) varit i Japan i nästan två veckor nu. Ett ypperligt tillfälle att återknyta till pokéspelen tänker ni kanske? Tja, i ärlighetens namn är jag inte helt säker. Ibland måste man helt enkelt ta en liten paus. Kanske är det trist men det är sant.

Inte för att det är direkt lätt att låta bli att tänka på Pokémon här i Tokyo. För inte alls längesedan släpptes ju Super Pokémon Scramble i butik och den senaste Pokéfilmen (nummer 14, som tydligen är två filmer i ett) visas just nu på bio. På i princip varje tågstation sitter reklamskyltar för en tävling som låter barn (för mina språkkunskaper är på tok för begränsade för att delta) åka från station till station och samla stämplar föreställande olika pokémon. Tanken är, föga förvånande, att de ska samla allihop. Lyckligtvis rör det sig den här gången bara om en handfull stycken till skillnad från alla 649 stycken. Barnen verkar dock tycka om det väldigt mycket och det är väldigt kul att besöka en plats där pokémon verkar vara mainstream. Inte för att pokémon skulle vara något obskyrt och konstigt i Sverige men det är knappast så att man ser reklambilder på Pikachu som omber folk att vara artiga mot varandra i pendeltrafiken heller. Självklart är det inte förvånande att pokémon är mainstream här i franchisens hemland men för en svensk som ibland ”tvingats” spela sina spel i smyg är det avslappnande att se.

Mest på kul letade jag efter det beryktade senaste numret av Pokémon Special, en utmärkt adaptation av spelen i mangaform som jag läst många nummer av (genom att sno dem från Ande) och som jag lugnt kan säga är det bästa med hela franchisen förutom spelen i huvudserien. Som mest har jag funnit ett par begagnade nummer i en massiv bokaffär och inget annat. Mitt sökande fortsätter.

Planen är, för de som undrar (om någon överhuvudtaget letar sig hit längre det vill säga) att besöka ett riktigt PokéCenter och naturligtvis att gå och se den nya filmen på bio innan vi åker hem. Jag har ju vissa språksvårigheter men jag misstänker att jag kommer att kunna gissa mig till handlingen.

Publicerat av Jönsson

Ge mig en anledning till att fånga alla!

Även om jag försökt hålla mig positiv mot pokémonspelen i mina inlägg här på bloggen har nog en och annan läsare märkt en viss kritik som dyker upp då och då. Men kritik kan också vara nödvändig, speciellt om den håller sig konstruktiv. Så med detta sagt kommer här ett förslag på hur man kanske skulle kunna lösa ett av problemen jag har med pokémonspelen. Fast chansen att Nintendo (eller Game Freak) läser detta svenska blogginlägg är kanske inte så värst stor…

Som sagt, i mitt spelande av pokémonspelen och diskuterande av spelandet här på bloggen har jag funnit saker som jag inte är riktigt nöjd med. Ett av mina största problem med spelen är att trots att själva poängen med dem är att man ska samla på sig så många små monster som möjligt, ges det inga stora motivationer till att faktiskt göra det i spelen, annat än ”för att vi säger att du ska göra det”. Det är ofta faktiskt mycket lättare att koncentrera sig på sin starter-pokémon som efter bara minimalt grindande brukar kunna ta sig an det mesta som motståndarna kommer dragandes med. Och även om man säkert kan argumentera för att vissa situationer faktiskt kräver att man har sex stycken olika pokémon i sitt lag så är det desto svårare att hitta någon spelmekanisk anledning till att samla på sig alla 649 stycken som finns i spelen numera. I rättvisans namn är pokémon inte den enda spelserie som har det här problemet, bara för att ta ett exempel så samlar man i Fire Emblem-spelen på sig massor med soldater under spelets gång, men använder bara ett fåtal av dem under de faktiska slagen.

Låt mig förklara problemet genom ett annat spelexempel: I Mario-spelen finns det guldmynt som man kan samla på sig under spelets gång, guldmynt som kan finnas gömda på de märkligaste ställen. Det viktiga i sammanhanget är att om man samlar på sig 100 guldmynt så får Mario ett extraliv, vilket innebär att spelaren är motiverad att faktiskt leta efter mynten av en anledning annat än ”för att de finns där”, eftersom flera insamlade mynt innebär att man får en större chans att klara spelet. Men vad händer om man samlat ihop 100 pokémon? Inte ett skvatt, vad jag har sett. Så för att komma till det konstruktiva i min kritik, kunde det inte finnas någon bonus man får för varje ny pokémon i pokédexen? Kanske kan de pokémon man redan har bli starkare, kanske kan man få en liten belöning i form av något ovanligt föremål eller en summa pengar? Eller om man ska bli väldans radikal och omvälvande (vilket nya pokémonspel sällan brukar vara), kanske kunde man skippa hela systemet med xp för att öka på ens pokémons levels och i stället låta dem gå upp i level varje gång en ny pokémon läggs till pokédexen? Med 649 unika pokémon borde det väl vara mer än nog för att 6 stycken monster i ens huvudlag skulle kunna nå level 100 eller så? Men det kanske skulle vara lite väl nyskapande för traditionella fans.

Jag förnekar inte att det finns många pokémonspelare som tycker det är kul att samla monster bara för samlandets skull. Hela den här bloggen hade ju sitt ursprung i en ambition att Fånga Alla, inte för att bli bättre på spelet utan helt enkelt för att det är roligt. Men för mig och säker många andra spelare skulle nog spelserien bli mer intressant om det fanns någon spelteknisk motivation till fångandet, inte bara att Professor Oak säger åt en att göra det. Vem vet, kanske skulle det locka ännu fler nya spelare till serien?

Publicerat av Fredde